MenVaFaaan

Jag kom på igår när jag satte på mig mitt röda läppstift som så många gånger hamnat på mäns kragar, att jag är två personer... en allvarsam och lugn lärare, och sen ibland en provocerande sexuell kvinna med ett sköte som rymmer er alla. Det är nästan djuriskt, att vara så lungt övertygad om att jag bara vill ha en sak.. jag vill ha män! En känsla, ett behov och så mycket korrigering. Det finns inte en chans att man som kvinna kan beakta sin sexualitet utan att konstant ha ett stygn av skuld och oro. Vilket är problematiskt när jag insett att jag har en nyfunnen sexualitet i och med att jag vid 25års åldern frigjort mig från många av samhällets maktstrukturer och beteenden som hämar en människa. Eller med andra ord att jag tar mig själv på mindre allvar och orkar vara så okomplett en människa är, och i detta tillåtande kom något djuriskt och vackert...  Så vad gör jag nu? Ska jag fortsätta vara styrd av omgivningens mästrande, eller skall jag fånga mitt sanna behov och våga trotsa er.. För något har förändrats, innan var jag provocerade, nu är jag sann, vilket kanske är ännu mer provocerande.

Men även här har jag svårt att stå för det jag skrivit, då jag vet att jag gör etikett-brott när jag diskuterar en kvinnas sexualitet.