KÄMPAR IGEN!

Ett fint samtal senare fanns ett hopp igen. Hon sa att jag är stark, klok, modig, och massa annat jag inte ser att jag är. I mitt bröst har en glittrig och pockande känsla lagt sig för att vila. Försöker väcka den, försöker manna iväg den, men utan framgång. Smärtan, känslan, jag vill gråta, skrika, älska, hata- frustration kanske den kallas. Hunger.

Jag orkar inte vara till för er mer, jag måste få återskapa mig själv utan era preferenser.. Ett skapande som aldrig blir klart enligt visa, jag hoppas dom har fel.

Så min extensiella ångest har fått kraft igen.. men jag skall svälta den med vänner, skratt och träning.. men framförallt med vila!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0