Desperat eller snabbtänkt?

Jag var ju bröllop härom veckan... och "u know who" påminde mig precis om hur desperat jag hade agerat..

the damn situation:
Vi äntrar andaktigt de fint uppställda borden, jaha, jävla bröllopsmiddag, tänker jag. Jag slår mig ner och ser mig omkring, aha, en kille som inte ser för-taskig ut!!! jag tycker mig höra något om kåt-folket från hans håll. Min hjärna arbetar i dubbla elektriska pulser och jag frammanar fort orden,
- Jaaa, då säger vi att alla kåta ställer sig i hörnet där efter middagen. ja, haha, kåt-hörnan!! säger jag med ett finger i luften.

De gästerna som inte hörde mig första gången, gjorde det säkerligen andra gången.. eftersom jag var god nog att säga det TVÅ gånger... vad ska jag säga liksom.. total självförnedring!

Det värsta var att den inte alldeles för fula killen som jag försökte hala in med min fantastiska kåt-hörne-ideé, hade självklart en jättesöt flickvän..

jag avdramatiderade mitt desperata kontaktsökande genom att ta fina kort på dom och samtidigt säger jag- ååhhh, tjärlek, åhh, fiiiina baaaret...

sen söp jag mig ful på gin och tonic och fflydde in i storstadens köttmarknad... och njöt av den stoooraa kåt-hörnan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0