FANTASTISKHET och SJÄLVGODHET

Jag mindes igår hur jag en gång tänkt: Det andra människor visar av sig själv är endast en liten del, och det jag har förmågan att se av det den andra personen visar mig är ännu mindre.

Förstå, hur ska man någonsin kunna säga något om nån!? Och hur ska man någonsin kunna bli sedd?

Jag håller ju på att utbilda mig, och är snart färdig efter 3 års studer. Detta medför att jag upplever en tydlig förändring i mig själv. Jag tycker att jag är smartare, tuffare, häftigare och helt enkelt en mer underbar människa. Saken är att jag är väldigt stolt över mig själv, jag är imponerad. Ja, man kan fråga sig varför jag så osvenskt framhåller denna känsla. Så nu till problematiken, att jag inte verkar kunna förmedla min fantastiskhet. Haha, jag tycker faktiskt att det är ett problem att inte få det erkännandet jag förtjänar. Jag tycker att jag hela tiden blir sedd som något jag inte tycker stämmer med min bild av mig själv. Kanske är det så att jag genomgått en förändring, och då att omvärlden inte hänger med. Det kanske är så att den roll jag har haft i min bekantskap inte längre passar. Jag vill att ni ska veta att jag förändrats men att jag inte kan förmedla min storhet, men vem kan det?  :-)

I samma anda kommer jag på hur fantastiska ni är!! Och jag känner mig otillräcklig som inte kan se er fantastiskhet. Men minns att jag vet att du är dimensioner av vackert osedd sockervadd, som jag dögillar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0