The walk of shame

Japp, efter en Jäger-efterfest knallade jag hem kl 12 på dagen med stämpeln i pannan "Bakis". Jag var tvungen att övertala mig själv att jag visst är bra fast jag är i dåligt skick... Att mitt oborstade hår inte är en reflektion av min eventuella brist på hjärnceller. Att mitt utsmetade smink inte innebär att jag gjort en samantha, Att saltet från gårdagens svett inte betyder att jag annars är ofräch och att jag faktiskt inte är ovärd. Att min lätt desperata minn bara betyder att jag är farligt sugen på kaffe, och inte att jag har ångest för min blåssande livskris... Sen råkade jag gå förbi ett skyltfönster och så såg jag att jag banne mig såg likadan ut som alltid... Betyder det här att jag behöver en extrem makeover?? Eller att tankens kraft tagit över mitt yttre... Eller att jag ser väldigt dåligt?? ehh

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0