MenVaFaaan

Denna religösa yttring har inga andra anledningar än att jag blivit bjuden till 9a:s återträff. Jag skulle hellre äta upp min ena hand än gå på denna idiotiska tillställning... Herre! Och denna sammastrålning skall äga rum på den incesitösa baren mitt i upplands väsby. Vilket skämt!
Om jag skulle råka på någon av mina klasskamrater i något sammanhang överhuvudtaget, skulle jag skämmas skiten ur mig, mest för deras skull. För att de var så in i norden korkade som tonåringar...
Ja, det är inte deras fel, det är en tuff tid... mhm, visst!
Jag har aldrig och kommer aldrig sympatisera med människor som inte kan tänka själva.. ja, jag tycker synd om dem, vilket kan misstolkas som någon form av empati, men jag säger dig... aldrig ska jag blidka mig inför detta vansinne av grupptryck. Och aldrig skall jag hålla med er när ni vill bekräfta er meningsfullhet genom att kränka andra...
jag tackar för påminnelsen och slänger inbjudan i soperna...

Det va härligare och vackrare och mer lyckosamt, vilsammare och underbart härligt att resa..
eller så va det lika enerverande kävande, samma iriterande ovanor, lika ensamt i min själ,  och jävligt klibbigt och varmt i det främmande landet där jag blev turisten personifierad.
ja, det kanske va vackrare,
men va faaan, så jävla fantastiskt va det inte..   

Torsdag morgon:
Yippi.. jag har köpt en tågbiljett till Malmö, så kom och möt mig vid tio på stationen ikväll. ja, fan va kul... vi får ta en öl ikväll.. lätt!

Torsdag eftermiddag nedanför avgångstavlan vid t-centralen:
Men va faaan e det här... (går med bråda steg till sj information).. - hej, ursäkta, men jag tror jag har köpt en biljett från malmö till stockholm, och mig veterligen är jag redan i stockholm... sjmannen- ja, det stämmer! du är i stockholm!
-Jaha, ehm, ojdå.. hehee. hoppsan. ok, tack då.
Jag rådnar och inser mitt misstag, väl hemma lägger jag mig under täcket och försöker tänka om, tänker att det måste finnas en högre plan med detta, men kan för mitt liv inte se vad det skulle kunna vara... hahaaaa...

Att vara blond är som att någongång blivit våldtagen, man kommer aldrig riktigt över det.. och det färgar ens tillvaro hur man än gör...

(p.i.k... men ändå..)

ok, jag är långt ifrån stolt över det här... this is how it went down.

Jag kommenterade en bild på mitt ex på facebook. mmmm, knäppt 1.
Jag skrev "åhh, jag hatar den här bilden, han e ju sååå fuuul" mmmm, knäpp 2
Han var taggad på bilden, mmmm, knäpp 3.
När han svarade på min taskiga kommentar, blev jag förvånad över att han överhuvudtaget hade sett det, mmm, knäpp 4.
Sen började damage control.. knäpp minus 1... så jag ligger fortfarande 3 knäpp upp, jaha.. fan.

Jag har en vana/ovana att göra saker bara för att jag kan. (Måste handla om någon kvarleva från min tonårsrevolution.) Till exempel dricker jag mer än jag borde, bara för att jag kan, jag säger fula ord, bara för att jag kan, jag älskar intensivt i 10 minuter, för att sedan skita totalt i dig, bara för att jag kan. Jag skiter i FRA bara för att jag kan. Jo, tonårsrevolution..

Tänk vad mycket bra jag skulle kunna göra också, om denna egenskap sträckte sig till mitt vardagliga jag... tänk vad lite rädd jag skulle vara. Jag skulle kunna göra vad som helst, bara för att jag vet att jag kan. Jag skall börja tro på mig själv mera... jaaaa, det ska jag!

Min goda vän fröken Norrland kom upp från den sydligaste storstaden i helgen. Under en av våra storstadspromenader börjar vi diskutera vad vi skulle förändra hos oss själva om vi hade maaaaassa pengar. Fröken Norrland skojar till det ordentligt och säger-
- Men du, du kan ju bleka analen, så att den där frenchboyen kan frenchkissa dig i röven!
Jag tittar på henne med en tår i ögat och svarar gällt
- näää, du vet att jag har analfobi... sluta nu!
- men tänk om man kanske kan sätta lite glitter på den, värsta festen mellan skinkorna!
- nja, jag vet inte, eller jo, med en ton av blått kanske?
- ja, så att man får känslan av att en festlig fistfucking just hänt!!
- ja! det skulle jag kunna gå med på.
Fröken Norrland tittar stolt på mig och säger,
- Titta gumman, det var väl inte så farligt och skoja om den, nästa steg är att vi ska titta på den, sen kanske till och med ta på den!
Jag går där och känner mig obekväm och besulad, och lite rädd för att min goda vän förmodligen aldrig kommer låta min analfobi va.

- ja, om jag hade massa pengar så skulle jag hjälpa dig med din analfobi gumman!!

Jag var ju bröllop härom veckan... och "u know who" påminde mig precis om hur desperat jag hade agerat..

the damn situation:
Vi äntrar andaktigt de fint uppställda borden, jaha, jävla bröllopsmiddag, tänker jag. Jag slår mig ner och ser mig omkring, aha, en kille som inte ser för-taskig ut!!! jag tycker mig höra något om kåt-folket från hans håll. Min hjärna arbetar i dubbla elektriska pulser och jag frammanar fort orden,
- Jaaa, då säger vi att alla kåta ställer sig i hörnet där efter middagen. ja, haha, kåt-hörnan!! säger jag med ett finger i luften.

De gästerna som inte hörde mig första gången, gjorde det säkerligen andra gången.. eftersom jag var god nog att säga det TVÅ gånger... vad ska jag säga liksom.. total självförnedring!

Det värsta var att den inte alldeles för fula killen som jag försökte hala in med min fantastiska kåt-hörne-ideé, hade självklart en jättesöt flickvän..

jag avdramatiderade mitt desperata kontaktsökande genom att ta fina kort på dom och samtidigt säger jag- ååhhh, tjärlek, åhh, fiiiina baaaret...

sen söp jag mig ful på gin och tonic och fflydde in i storstadens köttmarknad... och njöt av den stoooraa kåt-hörnan.

nu är det snart dags, ja inte bebis, men studier. slutspört... nu jävlar... förlösande värre.

märkligt värre när man legat i dvala hela sommaren.. björnen sover, björnen sover..

Var som nybliven singel på bröllop, bad ide, och bäddat för märkliga kommentarer, från me myself and I.

jag känner alltså en otvungen vilja att få andra att tro att jag vill vara singel.. detta på grund av att jag får en så ofantligt stark känsla av - mindervärdeskomplex- när jag utsätts av många par på samma gång...!
följande idiot-meningar kommer ur min mun:

- Nä, alltså jag var tvungen att göra mig av med honom, jag har ju en plan, som involverar att jag ska få barn med akademiker.. hahahahaaaa...

dom tittar på mig som om jag vore lätt utecklingsstörd, så jag fortsätter resonemanget.... gotta win them over.

- ja, jag ska ju läsa c-uppsats kurs till hösten,, där lär ju det finnas många smarta killar... ehm, alltså på föreläsningarna tänker jag mig att jag är sen, lite svettig och anfådd, sätter mig bredvid någon jag inte känner, alltså kille, sedan under föreläsningen skulle jag kunna fråga föreläsaren om vi kunde ha lite bi-kupor (två-tre personer reflekterar i 5min om föreläsningen, välanvänd pedagogisk metod på lärarhögskolan) om ämnet. Efter som jag sitter längst ut, måste jag prata med killen brevid, och han med mig..

Jag smilar upp mig, stolt som fan!

Paren mittemot.. skrattar besvärat och tittar på mig, som om jag typ råkat sälja smöret och tappat pengarna..ja, oj vad synd det va om mig..

jag tar min dry martini- och går... med ett ursäktande skratt... ojoj.

plats: Indiska, vid rea hyllorna.
tid: eftermiddagen

Jag står och pratar förstrött med min komis när jag känner ett tryck mot min tunga väska. Jag ser i ögonvrån hur kläder rör sig, varpå jag backar för att undvika förstöra deras fina upphängning. Då får jag syn på att det är en tjej som står och tittar på kläningarna, och att det är hon som makat sig in mellan klänningarna och min väskan, varpå jag säger:

"Haha, jag trodde det var väskan som höll på o dra i klänningarna. ja ba tänkte. nä nu väskan, nu får du lugna ner dig."

Hon tittar på mig som om jag precis ätit bajs.... jag vänder mig om och skäms...

Vaknade i morse i nytt regi. alltså mitt :)

Dagens ord: hahahaaaahaaaaaa

♥ ♥ ♥
Jag har aldrig mått bättre- bakis, ny singel, utan antidepressiva.... äkta kaos, äkta lycka.


Sen vill jag tacka alla som orkar, orkar livet och då framförallt kanske orkar utan att beklaga sig så ofantligt mycket som det egentligen kanske är befogat.

Jag känner mig rik idag, en cigg kvar och kvällen närmar sig med stormsteg... mmmm, lycka.