mitt kungarike för en kram.. asså, lite väl billigt kanske..

Tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som kan stå på mina egna ben. Att mina år av relationer till slut har fått ett naturligt avslut. Jag tror aldrig jag kännt mig lika vuxen och cool. Men samtidigt bjuder jag mig själv på att vara löjligt hoppfull och barnsligt glad ibland. En balans som är svår att hålla. Det kanske är så att vi inte kan hitta oss själva med någonannan. I alla fall har det varit så för mig. Att jag behövt vara själv för att våga prova mina nya egenskaper. Som sedan vuxit och blivit en ny del av mig själv... fan, hahaaa. äsch!  Live and let  die!!!

Till födelsedagsbarnet!

Med din humor kan en grå dag bli den mest lysande.. tack!

När vi leker bitterfittor blir jag glad ända in i själen.. tack!

Pojkvännerna har gått igenom ditt rannsakande och sällan tagit sig ut helskinnade... hahaha, tack!

Du har alltid trott på allt jag gör... tack!

Du är den coolaste bruden av dom alla, och när jag inte förblindas av din fina mänsklighet njuter jag av din förmåga att göra oss roliga på andras bekostnad. mohahahahaaaaa

Puss vännen och gratulerar till dina nyss fyllda 26.


Dagens bravader..

Och vilka bravader det va! Idag har jag förlorat en väldigt efterhängsen oskuld, nämligen laserdomeoskulden..  Dom frågade vad jag ville ha för spelnamn, och jag blev så perplex att jag haspa ur mig- eh, ja Matilda!
Min småbröder tittar på mig med uppsprängda ögon och asflabbar.. jag inser mitt något töniga svar och skrattar gott. Sen gick vi nervösa in i ett mörkt rum med 14 tonårspojkar... svettlukten var slående! Jag skyndar in bakom en vägg, och inser att jag e körd. i mitt huvud ekar mina småbröders röster - hahaha, du kommer bli så jävla grillad Jenny!!, hahahaaa !!!!
Jag sitter där inklämp i ett hörn och känner hur svetten bryter ut. Jävla skit, hinner jag tänka och så plötsligt skjuts det hej vilt på mig,  jag studsar upp och springer hukad.. ojoj, jävla skit!!

Inte helt otippad fick jag sämst poäng av alla, jag tänker mig att detta innebär att samhället haft rätt som alltid valt männen som soldater... Enligt den utförliga statistiken hade jag skjutit minst skott, och blivit minst träffad, Så som demokratisk medborgare kanske jag va vinnaren ändå.. most likely not to kill... eller, så kanske jag dögillade det, och är en nyfrälst noobe.. som ska vinna nästa gång!!!

HALLO??

Jomen visst...
Funderar lite på syftet med en blogg, (jag tror att jag har blivit påverkad av mitt c-uppsats tänkande) Det kan ju vara ett återberättande, eller ett argumenterande, eller en ventil, eller kanske mötesplats, reflektionsplats, eller dagbok.. hmm, funderar på hur jag vill att min skall vara, och i all min förvirring, kommer jag bara fram till en sak, att den skall vara fri från ambitioner, och fri från redigering. Som ett samtal klockan 1 en fredag natt med en god vän.. jag vet inte om du uppskattar det, men för mig känns allt annat som förvrängning och hyckleri.

Tänk va märkligt ändå, att ha tillträde till någons tankar, en envägskommunikation.. men vem har makten? är det du när du läser detta och drar slutsatser utifrån mina ord.. Eller är det jag när jag kan provocera fram tankar hos dig.. Samma tankegång hade jag om ett konst evengemang jag besökte för två veckor sen.. för att den "konst" jag där fick beskåda stred mot mina föräntningar av vad som får kallas konst. Jag tyckte det var slöseri med tid och gick ilsket därifrån. - Tänk att killar kommer undan med att göra så jävla dålig konst!!
För deras motiv var oklart för mig, liksom mitt också är med denna blogg. Kanske är det makt, att få uttrycka sig som man vill, oavsett läsare.. oavsett om det finns en tanke med det eller inte.. som ett samtal klockan 1 en fredagsnatt, fri från prestation och förlöst i ivern att tänka högt.

kanske snart..

Ja, självdistansen lyser med sin frånvaro.. känner mig bitter och upprörd.. Jävla shiit!! Nä, nu får det vara nog.. nu får det fan va kul!! ååhh, Tänk om man slapp denna metakognitiva förmågan och istället bara accepterade sin metala status... Det tär på mig att man skall kunna välja, kan man välja hur man mår? Är jag en konsekvens av min uppväxt eller är jag en produkt av mina val? Finns det något som kan ta bort frustrationen.. skulle vara snällt om du ville hjälpa till!

KÄMPAR IGEN!

Ett fint samtal senare fanns ett hopp igen. Hon sa att jag är stark, klok, modig, och massa annat jag inte ser att jag är. I mitt bröst har en glittrig och pockande känsla lagt sig för att vila. Försöker väcka den, försöker manna iväg den, men utan framgång. Smärtan, känslan, jag vill gråta, skrika, älska, hata- frustration kanske den kallas. Hunger.

Jag orkar inte vara till för er mer, jag måste få återskapa mig själv utan era preferenser.. Ett skapande som aldrig blir klart enligt visa, jag hoppas dom har fel.

Så min extensiella ångest har fått kraft igen.. men jag skall svälta den med vänner, skratt och träning.. men framförallt med vila!

Ensam?!

Jag ramlade in på KGB och hoppade till ryska rytmer. Vilket kändes mycket bättre än Bernts massiva garderob utrymme där pojkar och flickor levde på illutioner om erkännandet av symboliskt kapital. Där man råkar stöta på någon man helst vill glömma finns, där leken blivit allvar och inte längre känns så roligt. Där livets meningfullhet består av blickar, bekräftande och strategier, nä, jag orkade inte leka den leken. Ja, KGB kändes vettigare. Men vilse som jag var av ensamhet och en svidande känsla av självförnedring gick jag malmskillnadsgatan upp och ner och letade. I alla klubbar jag gick förbi verkade besökarna vara runt 20 års åldern, ännu mer förnedring.. Sedan den alldeles för lilla blåsan, och en akut lösning,... bottenskrap..

Jag frågar mig, varför jag inte gick hem.. Jag kunde bara inte, måste ha återupprättelse.

En trevlig dörrvakt senare: ölen, värmen, Lenin, dansen, fågelpojkar, hängselpojkar, ironiskapojkar och fantastiska flickor. Fågelpojken peppar mig att våga bjuda upp hängselpojken. Han tackar ja, och ljuset tänds igen. vi dansar tafligt men glatt. Jag skrattar och han med.. mer öl, mer skratt, mer pojkar, mer upprättelse.

Tack!


åhhh

Idag: seg, trött, tjock, irriterad, nikotinsugen, less... åhåhhhåhåååå

MATAFAKA

Överjävlaallt... gullparen finns överjävla allt.. ett arks plock från dagens iakttagelser.

På bussen- pojkvännen sjunger söt med, när bussradion spelar madonna, flickvän ler mot pojkvän och lutar sig mot hans axel och får en puss på panna. Flickvän frågar i falsett- Vad ska vi äta ikväll då? .... blääää

På tåget- pojkvän lutar sig fram mot flickvän som verkar butter, pojkvän viskar något och ger flickvän puss på munnen, flickvän ser längtande i pojkväns ögon... BLÄÄÄÄÄ

På ICA- Flickvän tittar på pojkvän som packar varor, flickvän frågar- fick vi med allt nu? pojkvän svarar- ja då gumman! AAAAAAAAAAAAAHHHHHH

När jag kommer ut, står två och hånglar, herregud, vuxna människor!!!

Så jag ringde till min evigt singla kompis som svarar lite besvärat.. och självklart sitter hon och äter middag med nån jävla kille... och dom har säkert jätte trevligt, och sen ska dom säkert ha sex...

Så in i norden typiskt!

Jävlar va bitter jag e!!!! hahahahaaa

RÖTT LÄPPSTIFT OCH FEMINISM


Jag kom på igår när jag satte på mig mitt röda läppstift som så många gånger hamnat på mäns kragar, att jag är två personer... en allvarsam och lugn lärare, och sen ibland en provocerande sexuell kvinna med ett sköte som rymmer er alla. Det är nästan djuriskt, att vara så lungt övertygad om att jag bara vill ha en sak.. jag vill ha män! En känsla, ett behov och så mycket korrigering. Det finns inte en chans att man som kvinna kan beakta sin sexualitet utan att konstant ha ett stygn av skuld och oro. Vilket är problematiskt när jag insett att jag har en nyfunnen sexualitet i och med att jag vid 25års åldern frigjort mig från många av samhällets maktstrukturer och beteenden som hämar en människa. Eller med andra ord att jag tar mig själv på mindre allvar och orkar vara så okomplett en människa är, och i detta tillåtande kom något djuriskt och vackert...  Så vad gör jag nu? Ska jag fortsätta vara styrd av omgivningens mästrande, eller skall jag fånga mitt sanna behov och våga trotsa er.. För något har förändrats, innan var jag provocerade, nu är jag sann, vilket kanske är ännu mer provocerande.

Men även här har jag svårt att stå för det jag skrivit, då jag vet att jag gör etikett-brott när jag diskuterar en kvinnas sexualitet.

Hej igen mina vänner och er som jag inte känner.

Jag försummar er inte, jag bara laddar för en ny orkan av tankar. En orkan som kommer fånga dig och få dig att se mig i orkanens öga, lugnet med löfte om fara.

Kan vi se andra människor, eller ser vi bara reflektioner av oss själva? Är dessa ord dina eller mina när du läser dem?
För min känsla av solidaritet skär sig mott det subjektiva.

Ingenstans finner vi vad vi söker.. så jag söker vidare...

Jag trodde.



Jag trodde att drömmar skulle besannas
att kärlek skulle överleva allt
att förtröstan inte behövdes
att jag skulle bli något fantastiskt
jag trodde på livet
litade på världen, ibland
kanske är det dags att växa upp nu
inse att drömmar är bara drömmar
kärlek bara en känsla
förstöstan tillräcklig
och att inget är fantastiskt
kanske är det inte bittert att förstå att livet är så
Men hur ska jag kunna leva utan att lita,

så jag slutar leva en stund, en sekund, en dag.

Fuck it!!

Obehagligt less på allt...

Att återta sina svunna år (utan preferenser).

En måndagsmiddag hemma i barndomsnästet blev bland det trevligaste jag varit med om på länge.

Efter att paniken lagt sig och nikotintuggummina låg i säkert förvar i min väska, kunde jag till slut prata normalt med mina fina bröder,

Middagen var storslagen med massa gott, efteråt spelade jag dragonnått på x-boxen... fick utförliga förklaringar om kombinationerna jag skulle använda mig av. OOO+R1+R2+XXXX och så vidare.. man ba shit!!! vilket jävla minne dom måste ha för att lyckas med drop/cirkel/hell/nära döden/helt sjukt avancerad- spark.. På sidan sitter mamma och förmannar att vi ska säga.. -jag dödar din gubbe, inte, -jag ska döda dig!!
Efter att ha vunnit över två bittra pojkar blev det kortspel, som efterföljdes av TWISTER... ahaaa... du hörde rätt!!! En uppsättning mycket svettig och mycket envis syskonskara terror-fiser varandra i ansiktet.. Åhh, va fint det va...
dä vau den beeste kvääällen i heala miet laive!!

The walk of shame

Japp, efter en Jäger-efterfest knallade jag hem kl 12 på dagen med stämpeln i pannan "Bakis". Jag var tvungen att övertala mig själv att jag visst är bra fast jag är i dåligt skick... Att mitt oborstade hår inte är en reflektion av min eventuella brist på hjärnceller. Att mitt utsmetade smink inte innebär att jag gjort en samantha, Att saltet från gårdagens svett inte betyder att jag annars är ofräch och att jag faktiskt inte är ovärd. Att min lätt desperata minn bara betyder att jag är farligt sugen på kaffe, och inte att jag har ångest för min blåssande livskris... Sen råkade jag gå förbi ett skyltfönster och så såg jag att jag banne mig såg likadan ut som alltid... Betyder det här att jag behöver en extrem makeover?? Eller att tankens kraft tagit över mitt yttre... Eller att jag ser väldigt dåligt?? ehh

Det blev en flicka, såklart!

I all denna baby anda, så kom jag och min flickvän Paris på att vi också ville ha barn, ja, för att alla andra gör det liksom. Sen tog vi ett litet "knäppt" kort på vår beby, som kommer bli nästa års påskkort. det ska bli jätte roligt.
Mmm, puss Min Paris, vilken fin dotter vi har.



Money och kärlek??



  Babyboom!!!

Och vilket ypperligt tillfälle att tjäna pengar.
Jag har börjat sitta barnvakt åt två små troll, och skall nu utöka med ytterligare en familj. Jag förstog att jag skulle kunna göra bizniz på detta när jag var på ett av trollens födelsedagskalas i helgen. Tydligen känner barnfamiljer andra barnfamiljer och det va ganska många barnfamiljer som skulle festa på bärtårtan. Helt plötsligt märker jag hur en mamma och en pappa tittar på mig helt oblygt, jag ler lite och dom ler drömskt tillbaka. Jag kände mig som en chokladkaka i en gravid kvinnas hand, de ser på mig med vördnad och desperation. Det började nästintill krypa i skinet på mig när jag kände dessa hungrande blickar i nacken. Jag nästan hör hur dom mantrar under kaffekoppen, barnvakt, barnvakt, barnvakt, barnvakt, barnvakt, barnvakt...

Ps: Magbilden är av min fina mage, jag vet, jag har oanade förmågor, ds.

Jag tycker det är helt otroligt!?

Att killar kan komma undan med att vara så förbannat jävla dumma i huvudet, (ja det måste ju komma fram någongång i min förmodligen ganska korta bloggkarriär)

I alla fall, jag presenterar för er: *makthoror-teorin*
Alltså, att makthoror ger makten till makthavare genom att upphöja, erkänna, referera till, lämna plats till och ursäkta makthavare. Det pågår hela tiden, om du inte tror mig, luta dig tillbaka och observera nästa sociala situation du befinner dig i.

Jag undrar vem som är makthavaren egentligen?

Är det den som passivt blir tilldelad makt eller den som ger makt?

FANTASTISKHET och SJÄLVGODHET

Jag mindes igår hur jag en gång tänkt: Det andra människor visar av sig själv är endast en liten del, och det jag har förmågan att se av det den andra personen visar mig är ännu mindre.

Förstå, hur ska man någonsin kunna säga något om nån!? Och hur ska man någonsin kunna bli sedd?

Jag håller ju på att utbilda mig, och är snart färdig efter 3 års studer. Detta medför att jag upplever en tydlig förändring i mig själv. Jag tycker att jag är smartare, tuffare, häftigare och helt enkelt en mer underbar människa. Saken är att jag är väldigt stolt över mig själv, jag är imponerad. Ja, man kan fråga sig varför jag så osvenskt framhåller denna känsla. Så nu till problematiken, att jag inte verkar kunna förmedla min fantastiskhet. Haha, jag tycker faktiskt att det är ett problem att inte få det erkännandet jag förtjänar. Jag tycker att jag hela tiden blir sedd som något jag inte tycker stämmer med min bild av mig själv. Kanske är det så att jag genomgått en förändring, och då att omvärlden inte hänger med. Det kanske är så att den roll jag har haft i min bekantskap inte längre passar. Jag vill att ni ska veta att jag förändrats men att jag inte kan förmedla min storhet, men vem kan det?  :-)

I samma anda kommer jag på hur fantastiska ni är!! Och jag känner mig otillräcklig som inte kan se er fantastiskhet. Men minns att jag vet att du är dimensioner av vackert osedd sockervadd, som jag dögillar.

Vad har du i ögat där?

Jag träffade en gammal bekant på tåget i förra veckan, hon hade en märklig svullnad kring ögat, och sa besvärat,
ja, man e ju så ful..
När jag kom hem, kom jag på att det fan såg ut som hon hade klamydia i ögat.. hahaa! fyfaaan va förnedrande.. sen fick jag höra att man kan få klamydia i halsen... shit.. jag dör, vilken straff. Jag vet inte hur jag lyckats ha sex innan, men nu är det helt uteslutet... helt!

Jag ska införskaffa en kroppsstrumpa, men undra om den skulle få hänga bland mina andra kläder.. Finns dom i andra färger, och skulle man ha på sig den under kläderna när man går ut.. finns det ett extra veck mellan benen, eller är det sjöjungfrumodell.. vad signalerar det egentligen? vad ofeministiskt! Tänk och lala omkring som en sjöjungfru på stan en hel kväll, och sen inte få det man förtjänar... Nä, men om den nu är mer som en kroppsstrumpa med ben och ett redan förberett kondomliknande veck, ja, då kan jag tänka mig att använda den, annars blir det avhållsamhet fram till giftemål eller i värsta fall döden.

Tidigare inlägg
RSS 2.0