MenVaFaaan

En måndagsmiddag hemma i barndomsnästet blev bland det trevligaste jag varit med om på länge.

Efter att paniken lagt sig och nikotintuggummina låg i säkert förvar i min väska, kunde jag till slut prata normalt med mina fina bröder,

Middagen var storslagen med massa gott, efteråt spelade jag dragonnått på x-boxen... fick utförliga förklaringar om kombinationerna jag skulle använda mig av. OOO+R1+R2+XXXX och så vidare.. man ba shit!!! vilket jävla minne dom måste ha för att lyckas med drop/cirkel/hell/nära döden/helt sjukt avancerad- spark.. På sidan sitter mamma och förmannar att vi ska säga.. -jag dödar din gubbe, inte, -jag ska döda dig!!
Efter att ha vunnit över två bittra pojkar blev det kortspel, som efterföljdes av TWISTER... ahaaa... du hörde rätt!!! En uppsättning mycket svettig och mycket envis syskonskara terror-fiser varandra i ansiktet.. Åhh, va fint det va...
dä vau den beeste kvääällen i heala miet laive!!

Japp, efter en Jäger-efterfest knallade jag hem kl 12 på dagen med stämpeln i pannan "Bakis". Jag var tvungen att övertala mig själv att jag visst är bra fast jag är i dåligt skick... Att mitt oborstade hår inte är en reflektion av min eventuella brist på hjärnceller. Att mitt utsmetade smink inte innebär att jag gjort en samantha, Att saltet från gårdagens svett inte betyder att jag annars är ofräch och att jag faktiskt inte är ovärd. Att min lätt desperata minn bara betyder att jag är farligt sugen på kaffe, och inte att jag har ångest för min blåssande livskris... Sen råkade jag gå förbi ett skyltfönster och så såg jag att jag banne mig såg likadan ut som alltid... Betyder det här att jag behöver en extrem makeover?? Eller att tankens kraft tagit över mitt yttre... Eller att jag ser väldigt dåligt?? ehh

I all denna baby anda, så kom jag och min flickvän Paris på att vi också ville ha barn, ja, för att alla andra gör det liksom. Sen tog vi ett litet "knäppt" kort på vår beby, som kommer bli nästa års påskkort. det ska bli jätte roligt.
Mmm, puss Min Paris, vilken fin dotter vi har.

  Babyboom!!!

Och vilket ypperligt tillfälle att tjäna pengar.
Jag har börjat sitta barnvakt åt två små troll, och skall nu utöka med ytterligare en familj. Jag förstog att jag skulle kunna göra bizniz på detta när jag var på ett av trollens födelsedagskalas i helgen. Tydligen känner barnfamiljer andra barnfamiljer och det va ganska många barnfamiljer som skulle festa på bärtårtan. Helt plötsligt märker jag hur en mamma och en pappa tittar på mig helt oblygt, jag ler lite och dom ler drömskt tillbaka. Jag kände mig som en chokladkaka i en gravid kvinnas hand, de ser på mig med vördnad och desperation. Det började nästintill krypa i skinet på mig när jag kände dessa hungrande blickar i nacken. Jag nästan hör hur dom mantrar under kaffekoppen, barnvakt, barnvakt, barnvakt, barnvakt, barnvakt, barnvakt...

Ps: Magbilden är av min fina mage, jag vet, jag har oanade förmågor, ds.

Att killar kan komma undan med att vara så förbannat jävla dumma i huvudet, (ja det måste ju komma fram någongång i min förmodligen ganska korta bloggkarriär)

I alla fall, jag presenterar för er: *makthoror-teorin*
Alltså, att makthoror ger makten till makthavare genom att upphöja, erkänna, referera till, lämna plats till och ursäkta makthavare. Det pågår hela tiden, om du inte tror mig, luta dig tillbaka och observera nästa sociala situation du befinner dig i.

Jag mindes igår hur jag en gång tänkt: Det andra människor visar av sig själv är endast en liten del, och det jag har förmågan att se av det den andra personen visar mig är ännu mindre.

Förstå, hur ska man någonsin kunna säga något om nån!? Och hur ska man någonsin kunna bli sedd?

Jag håller ju på att utbilda mig, och är snart färdig efter 3 års studer. Detta medför att jag upplever en tydlig förändring i mig själv. Jag tycker att jag är smartare, tuffare, häftigare och helt enkelt en mer underbar människa. Saken är att jag är väldigt stolt över mig själv, jag är imponerad. Ja, man kan fråga sig varför jag så osvenskt framhåller denna känsla. Så nu till problematiken, att jag inte verkar kunna förmedla min fantastiskhet. Haha, jag tycker faktiskt att det är ett problem att inte få det erkännandet jag förtjänar. Jag tycker att jag hela tiden blir sedd som något jag inte tycker stämmer med min bild av mig själv. Kanske är det så att jag genomgått en förändring, och då att omvärlden inte hänger med. Det kanske är så att den roll jag har haft i min bekantskap inte längre passar. Jag vill att ni ska veta att jag förändrats men att jag inte kan förmedla min storhet, men vem kan det?  :-)

I samma anda kommer jag på hur fantastiska ni är!! Och jag känner mig otillräcklig som inte kan se er fantastiskhet. Men minns att jag vet att du är dimensioner av vackert osedd sockervadd, som jag dögillar.

Jag träffade en gammal bekant på tåget i förra veckan, hon hade en märklig svullnad kring ögat, och sa besvärat,
ja, man e ju så ful..
När jag kom hem, kom jag på att det fan såg ut som hon hade klamydia i ögat.. hahaa! fyfaaan va förnedrande.. sen fick jag höra att man kan få klamydia i halsen... shit.. jag dör, vilken straff. Jag vet inte hur jag lyckats ha sex innan, men nu är det helt uteslutet... helt!

Denna religösa yttring har inga andra anledningar än att jag blivit bjuden till 9a:s återträff. Jag skulle hellre äta upp min ena hand än gå på denna idiotiska tillställning... Herre! Och denna sammastrålning skall äga rum på den incesitösa baren mitt i upplands väsby. Vilket skämt!
Om jag skulle råka på någon av mina klasskamrater i något sammanhang överhuvudtaget, skulle jag skämmas skiten ur mig, mest för deras skull. För att de var så in i norden korkade som tonåringar...
Ja, det är inte deras fel, det är en tuff tid... mhm, visst!
Jag har aldrig och kommer aldrig sympatisera med människor som inte kan tänka själva.. ja, jag tycker synd om dem, vilket kan misstolkas som någon form av empati, men jag säger dig... aldrig ska jag blidka mig inför detta vansinne av grupptryck. Och aldrig skall jag hålla med er när ni vill bekräfta er meningsfullhet genom att kränka andra...
jag tackar för påminnelsen och slänger inbjudan i soperna...

Det va härligare och vackrare och mer lyckosamt, vilsammare och underbart härligt att resa..
eller så va det lika enerverande kävande, samma iriterande ovanor, lika ensamt i min själ,  och jävligt klibbigt och varmt i det främmande landet där jag blev turisten personifierad.
ja, det kanske va vackrare,
men va faaan, så jävla fantastiskt va det inte..   

Torsdag morgon:
Yippi.. jag har köpt en tågbiljett till Malmö, så kom och möt mig vid tio på stationen ikväll. ja, fan va kul... vi får ta en öl ikväll.. lätt!

Torsdag eftermiddag nedanför avgångstavlan vid t-centralen:
Men va faaan e det här... (går med bråda steg till sj information).. - hej, ursäkta, men jag tror jag har köpt en biljett från malmö till stockholm, och mig veterligen är jag redan i stockholm... sjmannen- ja, det stämmer! du är i stockholm!
-Jaha, ehm, ojdå.. hehee. hoppsan. ok, tack då.
Jag rådnar och inser mitt misstag, väl hemma lägger jag mig under täcket och försöker tänka om, tänker att det måste finnas en högre plan med detta, men kan för mitt liv inte se vad det skulle kunna vara... hahaaaa...

Att vara blond är som att någongång blivit våldtagen, man kommer aldrig riktigt över det.. och det färgar ens tillvaro hur man än gör...

(p.i.k... men ändå..)

ok, jag är långt ifrån stolt över det här... this is how it went down.

Jag kommenterade en bild på mitt ex på facebook. mmmm, knäppt 1.
Jag skrev "åhh, jag hatar den här bilden, han e ju sååå fuuul" mmmm, knäpp 2
Han var taggad på bilden, mmmm, knäpp 3.
När han svarade på min taskiga kommentar, blev jag förvånad över att han överhuvudtaget hade sett det, mmm, knäpp 4.
Sen började damage control.. knäpp minus 1... så jag ligger fortfarande 3 knäpp upp, jaha.. fan.

Jag har en vana/ovana att göra saker bara för att jag kan. (Måste handla om någon kvarleva från min tonårsrevolution.) Till exempel dricker jag mer än jag borde, bara för att jag kan, jag säger fula ord, bara för att jag kan, jag älskar intensivt i 10 minuter, för att sedan skita totalt i dig, bara för att jag kan. Jag skiter i FRA bara för att jag kan. Jo, tonårsrevolution..

Tänk vad mycket bra jag skulle kunna göra också, om denna egenskap sträckte sig till mitt vardagliga jag... tänk vad lite rädd jag skulle vara. Jag skulle kunna göra vad som helst, bara för att jag vet att jag kan. Jag skall börja tro på mig själv mera... jaaaa, det ska jag!

Min goda vän fröken Norrland kom upp från den sydligaste storstaden i helgen. Under en av våra storstadspromenader börjar vi diskutera vad vi skulle förändra hos oss själva om vi hade maaaaassa pengar. Fröken Norrland skojar till det ordentligt och säger-
- Men du, du kan ju bleka analen, så att den där frenchboyen kan frenchkissa dig i röven!
Jag tittar på henne med en tår i ögat och svarar gällt
- näää, du vet att jag har analfobi... sluta nu!
- men tänk om man kanske kan sätta lite glitter på den, värsta festen mellan skinkorna!
- nja, jag vet inte, eller jo, med en ton av blått kanske?
- ja, så att man får känslan av att en festlig fistfucking just hänt!!
- ja! det skulle jag kunna gå med på.
Fröken Norrland tittar stolt på mig och säger,
- Titta gumman, det var väl inte så farligt och skoja om den, nästa steg är att vi ska titta på den, sen kanske till och med ta på den!
Jag går där och känner mig obekväm och besulad, och lite rädd för att min goda vän förmodligen aldrig kommer låta min analfobi va.

- ja, om jag hade massa pengar så skulle jag hjälpa dig med din analfobi gumman!!

Jag var ju bröllop härom veckan... och "u know who" påminde mig precis om hur desperat jag hade agerat..

the damn situation:
Vi äntrar andaktigt de fint uppställda borden, jaha, jävla bröllopsmiddag, tänker jag. Jag slår mig ner och ser mig omkring, aha, en kille som inte ser för-taskig ut!!! jag tycker mig höra något om kåt-folket från hans håll. Min hjärna arbetar i dubbla elektriska pulser och jag frammanar fort orden,
- Jaaa, då säger vi att alla kåta ställer sig i hörnet där efter middagen. ja, haha, kåt-hörnan!! säger jag med ett finger i luften.

De gästerna som inte hörde mig första gången, gjorde det säkerligen andra gången.. eftersom jag var god nog att säga det TVÅ gånger... vad ska jag säga liksom.. total självförnedring!

Det värsta var att den inte alldeles för fula killen som jag försökte hala in med min fantastiska kåt-hörne-ideé, hade självklart en jättesöt flickvän..

jag avdramatiderade mitt desperata kontaktsökande genom att ta fina kort på dom och samtidigt säger jag- ååhhh, tjärlek, åhh, fiiiina baaaret...

sen söp jag mig ful på gin och tonic och fflydde in i storstadens köttmarknad... och njöt av den stoooraa kåt-hörnan.